Kålmalsangrepp
Jag har fått ohyra på mina kålplantor...
Skämt åsido, för marsvinen är det minsta problemet. Som du ser på bilden här nedan har bladet blivit uppätet av något, och jag tror jag vet vad det är.
Det finns tre, för mig, kända ohyror som brukar angripa kål: kålmal, kålfluga och kålfjäril. Det jag tror angripit mina blad är kålmal.
Fakta om kålmal
Kålmalen lägger bara ägg på korsblommiga växter, såsom kål och raps. Jag har även märkt att vissa plantor blir mer eller minde angripna av malen. Svartkålen blir till exempel mycket mer angripen än flower sprouten, och den enda skillnaden jag kan tänka mig är dess färg. Kanske föredrar kålmalen mörkare plantor?
Ofta rekommenderas täckning med fiberduk för att skydda plantorna mot diverse flygfä. Det tror jag dock kan skapa falska förhoppningar, även om det också skulle vara effektivt. Eftersom fiberduken jag hade över kålen i början på sommaren har blivit för liten så är jag nu tvungen att varje dag titta igenom plantorna efter eventuella ägg och larver. Det blir en hel del vridande och vändande på varje blad, men det är helt klart värt det eftersom de larver som riskerar att kläckas är otroligt glupska. En dag när jag satt där gick grannen förbi. Jag var tvungen att ställa mig upp och berätta om vad jag egentligen håller på med.. De borde ju undra varför jag sitter på huk i kållandet. 😁 Hehe.
I södra Sverige hinner två generationer kålmal födas, en i maj-juni och en i augusti-september. Just nu märker jag att det håller på att minska med angrepp, antagligen för att deras första äggläggarperiod håller på att ta slut. Äggläggningen sker i skymmningen eftersom kålmalen inte gillar ljus, därför kan det vara svårt att förstå vem tusan det är som läggar alla dessa ägg?!
När äggen kläckts kryper larverna till en början runt i bladet. När de växt till sig kryper de sedan på bladets undersida och vi ser allt större håligheter i bladet. Ibland ser man också den genomskinliga hinna som uppstår då larverna lämnar en del av bladet då de äter.
Som du ser är larverna små, gröna och avlånga, och tycker om svartkål.
När leverna nått puppstadiet, vilket de gör efter 3-4 veckor, gör de inte längre någon skada, men jag kommer ändå plocka bort dessa eftersom de på längre sikt kommer lägga ägg på mina plantor.
Kålmalen överlever oftast inte en svensk vinter. Alltså kommer allihop söderifrån, antingen med vinden eller med kål som fraktas till Sverige. Detta har jag faktiskt märkt av. I sommarstugan, som ligger 6 mil mer norrut än jag bor, var angreppen på kålen betydligt mindre. Jag plockade bort lika många ägg där på 1 vecka som jag gjorde på 1 dag här hemma, ungefär.
Vad ska jag då göra med all denna kål?
Jo, kåldolmar till exempel. Jag gjorde precis så som man burkar göra vanliga kåldolmar, men istället tog jag svartkål och broccoliblast.
Medan maten var i ugnen fick jag tid att läsa en bra bok och dricka lite te (innan maten?!).
Till kåldolmarna serverade jag vitkålsmos och egenodlad gurka. Jag måste säga att svartkåldolmar är mycket (MYCKET) godare än vitkåldolmar. Svartkålen är mycket tunnare och blir inte lika söt som vitkålen. Dessutom ser den mycket bättre ut.
Jag har förresten märkt att larverna väldigt ofta faller av plantan och blir hängande i en tråd. Först trodde jag att de ofta fastnade i spndelnät, men sedan läste jag att larverna spinner en tråd och släpper sig själva mot marken då de känner sig hotade. Jag är ett hot mot dem och de är ett hot mot mig. 😏
Kål, kål, kål, hej!