Carpe diem, eller vad man brukar säga

Det finns saker som är otroligt lätta att förstå, men svåra att faktiskt komma ihåg att göra; att ta vara på tiden, till exempel. Inte alltför sällan tänker jag på hur min framtid kommer se ut. Hur kommer jag bo? Vad kommer jag att bli? Till och med detaljfrågor, som hur jag kommer inreda mitt kök, dyker upp. 
 
Det jag tyvärr, tyvärr tänker desto mindre på är hur jag faktiskt har det nu. Som tur är har mina marsvin fått mig att inse att livet inte går ut på att sträva framåt, utan att leva i nuet och bara njuta.
 
Jag har totalt haft 7 marsvin som stått mig riktigt nära. Kvar idag har jag 3 marsvin, varav en nu visar tecken på ålderdom. Marsvinen är inte allt jag har, men jag vet att jag är det enda de har. Dessutom lever de bara i en liten del av mitt relativt långa liv. För mig är det därför självklart att att ge dem det bästa livet de kan tänka sig. 
 
Jag måste sorgset erkänna att jag redan glömt av fragment av mina tidigare marsvins personligheter. Även om jag minns hur Molly visslade glatt de sista veckorna, så minns jag inte vilken hennes favoritgodis är. Och även om jag minns hur Millan gnisslade nöjt när hon satt i mitt knä, så minns jag knappt om det var hon eller Minna som var högst i rang. Blotta tanken på att jag en dag kommer ha glömt det som jag minns nu gör mig både ledsen och besviken. Hur kan man ha hjärta att glömma någon man älskar?
 
Efter alla dessa år av gos och prat med mina älsklingar har jag nu dragit en slutsats. Det går inte att tillbringa för mycket tid med någon man älskar. Jag är smärtsamt medveten om att mina 3 marsvin, trots sina pigga ögon och matglada pip, en dag kommer försvinna från mig. Fram tills dess kommer jag tillbringa så mycket tid jag kan med dem, och mysa, leka och skapa värdefulla minnen tillsammans med dem. 
 
När jag är gammal vill jag minnas hur det var den dagen då jag låg på en filt bredvid marsvinen, där de satt i masvinsburen och tuggade i sig gräs. Jag vill minnas att Alice glatt skuttade fram till mig när jag hälsade på henne, att Mysan låg och sov så sött i den lilla fleecekorgen jag sytt och att Mumsan sprang omkring i glada skutt. 
 
Det är svårt för mig att föreställa mig själv som 80 år, om jag ens lever så länge. Men oavsett om jag sitter en dag och minns det eller ej, så vet jag åtminstone nu att den tid jag haft hittils har jag spenderat på bästa sätt. 
 
 

Sellnic, marsvinsskabb och stronghold

Det senaste har mitt marsvin Alice fått fler och större kala fläckar på magen, ryggen och nosen. Hon har dessutom kliat sig mycket mer än vad hon borde, ibland så mycket att hon ramlat och nästan fått kramp. Förra veckan tog vi oss därför till veterinären för diagnos. 
 
På bilden nedan ser man att hon tappat päls på ryggen och på nosen. Själva skinnet ser fint ut, men eftersom pälsen inte växer ut och eftersom hon kliar sig såpass mycket tror jag att något är fel. På magen är hon inte lika kal, men pälsen är ändå för tunn för att de ska vara friskt. Dessutom har hon gått ned i vikt det senaste året, även om dagens vägning visade plus sedan en vecka bakåt.
 
Besöket hos veterinären sade inte jättemycket. Hon hittade varken svamp eller ohyra i pälsen och Alice är ju pigg och glad samt äter som en häst i övrigt. Allt detta gjorde att veterinären misstänkte hypertyreos, alltså överaktiv sköldkörtel. Det kan göra att ämnesomsättningen går upp så att man tappar vikt trots att man äter mer och att pälsen faller av. Senare i veckan ska vi därför in på blodprov med henne för att kontrollera detta. Eftersom det inte är vanligt med blodprov på marsvin så var veterinären tvungen att kolla upp hur man gör först. 
 
Utöver blodprovet ska vi behandla alla tre marsvin mot sellnic, alltså marsvinsskabb. Jag har pratat med flera uppfödare och marsvinsnördar och alla, inklusive veterinären, säger att man ibland inte hittar några skabbdjur trots att de finns där. Ibland är det bara ett fåtal djur som påverkar hela marsvinet och dessa få är inte lätta att hitta.
 
För att behandla sellnic används Stronghold. Då får de en viss vätska i nacken som ska sprida sig på kroppen och utrota kvalstren. Eftersom mina marsvin väldigt ofta sitter och slickar på varandra och Stronghold inte är nyttigt att få i munnen sitter de nu behandlade i var sin bur och undrar vad som sker. Imorgon ska de få flytta ihop igen och så hoppas vi alla på att Alices kliande ska vara över. 
 
Att endast Alice har drabbats av kli och tappad päls låter kanske konstigt, men det beror på att sellniken kan vara latent, alltså dold. Inte förrän marsvinen blir försvagade eller stressade kommer symptomen då framträda, vilket innebär att de andra marsvinen troligen skulle drabbas senare. Dessutom skulle de smitta tillbaka på Alice så fort medicinen försvunnit.
 
Jag tror att Alice kan ha både sellnik och hypertyreos. I så fall kan hypertyreosen ha gjort att hon tappat i vikt, blivit försvagad och att sellniken därför tagit över. Dock kan det också vara så att hon tappat i vikt på grund av sellniken. Vi får se helt enkelt. Nu är det i alla fall skönt att veta att det finns åtgärder. 
 
Vi alla håller tummarna för mitt lilla charmtroll! 😍

En månad gör mycket skillnad

Ännu en underbar vecka har gått. Sommarlovet och mitt nya jobb närmar sig. 🤗 Hela maj var dessutom helt fantastiskt med sol och värme och vi odlare väntar bara på regnet. 
 
Ingen tvekan om att maj var en bra månad. Första bilen är från 27 april, andra bilden är från 3 juni. 😍 Att ta kort gör verkligen att jag ser skillnaden så mycket bättre. Det är en av de roliga sakerna med att lägga ut bilder på en blogg. En annan rolig sak är att du läser bloggen!
 
Det här med att gå och dutta vatten var dag verkar inte vara till någon nytta. I pallkragarna har vi vattnat totalt tre gånger under maj månad; när vi sådde, och två gånger till. Jag tror det lyckade växtresultatet beror på att växterna bara luras att tro att det regnar om man vattnar för ofta och att de därför stänger av sitt försvarssystem mot torka.
 
Å andra sidan kanske det växer så bra på grund av allt marsvinsskräp i botten på pallkragarna. Vad skulle jag göra utan mina marsvin? 
 
Här satte vi potatis och jordärtskockor. Ännu har de inte slått ut, och tur är väl det. Det är ju mindre kul om allt har blommat över till midsommar. Det är första gången jag odlar jordärtskockor, så det ska bli roligt att se hur de omtalade blommorna ser ut. 😊
 
Skyddsduken vi satte över kålen fick inte sitta länge innan vi blev tvungna att slita av den. Kålen tryckte mot taket och hade nästan kraft nog att växa igenom. Det var bäst att ta av den och låta dem sträcka sina stora blad mot skyn. Håll er borta nu kålfjärilar och -flugor! 
 
Från vänster: svartkål, flower sprouts och broccoli. 
 
27 april --> 3 juni. De växer inte jättesnabbt på friland, men de har ändå kmmit längre än förra årets kom på hela sommaren. Bredvid tomaterna ställde jag även en gurkplanta som antagligen kommer bli överhettad eller frysa ihjäl under nån järnnatt. Jag får se vilket som händer först. 😁
 
Till kvällen åt jag och mamma av den fina gröna salladen samt av små grönskålsblad som hon bredsått. En av de bättre sakerna med att snart ha sommarlov är att jag får så mycket tid. Till exempel stod jag i en kvart och skar tomater, rädisor och gurka till fina små kreationer. 😃 Salladen klippte jag däremot med sax och servade hel. Man ska inte slösa tid på sånt som inte syns. 😄
 

Med andra ord har det varit en mycket trevlig och njutbar helg, även för marsvinen!

 

Det lilla växthuset är på plats

Och så kom värmen. Marsvinen har fått gå ut för första gången i år. Glada smaskade de i sig gräset. Dessutom höll vissa plantor på att krypa ur krukorna vilket sade mig att det var dags för utplantering.
 
Mumsan mumsar, Mysan utforskar det nya trädgårdslandet och Alice håller sig säker hos mig.
(Jag vill bara påängtera att jag håller noga koll på dem så att de inte äter något giftigt eller springer in under ett sätngt utrymme!)
 
Växthuset på plats...
 
 ... grundat med marsvinsbajs och sågspån samt odlingjord på toppen. 
 
I jorden sitter nu 2 gurkplantor ...
 
... 4 små, små gula paprikaplantor (plantan på första bilden är av F1 generation och på den andra av F2 generation. F1 generationen bildar den generation bra gurkor som man vill uppnå med korsning av flera olika sorters plantor. F2 generation är generationen som kommer efter den bra generationen. Den generationen blir ofta dålig. Fröna till F2 plantan tog jag från en jättefin gul paprika vi köpte i affären, medan F1-plantans frön är köpta. Det här ska bli kul att följa. Hoppas de överlever trots att de är så små.)... 
 
... samt Mr Avocado. Han har fått komma ut medan Mrs Avocado och Avocado Jr stannar kvar inomhus. Det ska bli kul att se om det blir någon skillnad. När jag tog ut plantan ur krukan såg jag att det var nästan mer rötter än jord i, så antaglien kommer rötterna ta chansen att breda ut sig ordentligt såvida plantan inte dör av köld under natten.
 


Här kommer en liten bildvisning om hur man badar ett litet marsvin som Millan.

1:

Först fyller man den lilla gröna hinken med varmvatten. Bilden blev lite suddig men det är bara denna bilden som är.

2: Sedan häller man vattnet från den gröna hinken i baljan.

3: Nu är det dags att ta upp Millan ur buren.
4: Och låta henne känna på vattnet.
5: Nu sitter hon i vattnet och tänker kan inte vattnet vara torrare. Jag gillar inte att bada.
6: Nu blöter vi ner Lilla Millan på ryggen också.
7: Jag går och hämtar tvålen som luktar så gott.
8: Millan är nu både blöt och intvålad.Jag blir också väldig tvålig när Millan ska klättrar upp på mig samtidigt som hon blir intvålad.

9: Nu sköljer vi av lilla Millan tvålen.
10:  Balsan ska Millan också ha då blir hon riktigt gosig.
11:  Efter att jag har tvålat in henne med balsam så låter jag det verka ett tag. Sedan sjöljer jag av det. Sedan får hon lite beröm för att hon har varit så duktig och suttigt still.
12: Nu är Millan klar så jag tar upp henne.
13: Efter badet sätter jag henne i tälten med skotorkan brevid som blsning och värme. Sedan får hon sitta där tills hon är klar. Men just på den här bilden hade hon nästan torkat. Hur som hälst i timme senare är Millan ren, Har torkat, Luktar gott och det bästa av allt hon är riktigt riktigt gosig. Men stackars Molly har ju inte fått vara med på en ända bild. Så nu kommer en bild på Molly.  Nu hon sträcker på sig för att man ska komma åt bättre med att klia henne under hakan. Molly älskar när man kliar henne under hakan. Nu var det slut för denna gången Hej då!