Gäddan var full med ben

I helgen var vi, som jag skrev tidigare, i sommarstugan. Något jag däremot inte skrev var huruvida vi fick någon fångst eller inte när vi fiskade, så det skrytet kommer nu. 
 
Det var jag och två personer till i båten. Jag nämner inga namn eftersom dessa två kanske inte är fullt så stolta efter denna lilla tripp... :)
 
Tillsammans gav vi oss av längs vassen. Vi hade ett spö var och det dröjde inte länge innan jag fick min första fisk: en abborre, till min förvåning. Faktiskt är det bara andra gången i mitt liv jag får upp en abborre på kast, annars brukar jag bara få gäddor.
 
 
 
Redan här började mina anonyma medtrafikanter att se lite avundsjuka ut. Inte skulle väl lilla jag få vinna matchen så lätt? Den ena av medpassagerarna rodde snabbt och bestämt vidare till ett nytt ställe vid vassen. Vi alla fortsatte kasta medan vinden drev oss längre bort längs vassen. När vi kommit så långt vi kunde, och ingen fått napp, vände vi sakta hemåt. Den tidigare så bestämda roddaren var här lite besviken, och den känslan skulle inte få chansen att klinga av i första taget. En liten stund senare skulle nämligen jag dra upp en "lagom tjock gädda i sina bästa år".
 
Efter denna lilla tripp tog den numera bedrövat besvikna roddaren oss hemåt igen, samtidigt som jag satt med en fot på var fisk för att förhindra några våghalsiga dödsryck ur båten. 
 
Nu tror ni kanske att jag är en såndär fiskare som fiskar bara för att hänga dess huvud på väggen, men då har ni fel. Jag fiskar nämligen för att jag gillar att äta fisk, med andra ord kommer fisken till nytta. Helt ärligt tycker jag det är helt fel att ens fiska om man ändå bara ska slänga i fisken (skadad) i vattnet igen.
 
Aborren ligger numera i frysen här hemma, i väntan på vintern. Abborre innehåller nämligen mycket d-vitamin och min plan är att frysa in en liten smaskig buffert inför vintern med både god och d-vitaminrik fisk. Mums! Gäddan valde jag däremot att tillaga direkt. Eftersom det är många ben i en gädda valde jag dessutom att mixa hela filéerna med ben och allt för att göra biffar. Det smakade ungefär som fiskbullar i dillsås (fast utan sås då) och var således mycket gott med lite potäter och egenodlade morötter till. Här kommer receptet:
 
Gäddbiffar utan dillsås (det här receptet är förresten perfekt att göra efter midsommar när man som vanligt har både dill, gräddfil och potäter till övers.)
Ingredienser i biffarna:
460 g gäddafilé
130 g gräddfil
0,5 tsk svartpeppar
1 tsk salt
20 g färsk dill
1-2 g färsk gräslök
1 g färsk persilja
 
Hur tusan gör jag nu?
Blanda ihop alla ingredienser till biffarna (ja, benen kan sitta kvar i filéerna) i en mixerskål/matberedare. Mixa alltihop ordentligt så att benen krossas och blir som ett pulver av nyttigt kalcium som bara gör gott för kroppen utan att smaka någonting. (Om ni blir rädda här kan jag påminna er om att även sill innehåller ben, och det har ni väl ätit ändå? Kanske inte, men då beror det nog mer på smaken än på benen, väl?). När du har en trevlig gröt av fisk och kryddor gör du små biffar och steker i en fantastiskt bra gammal stekpanna av gjutjärn (tycker jag i alla fall). Stek tills innertemperaturen är minst 52 grader, gärna lite till om du fångat fisken själv, tycker jag i alla fall. Ibland får man offra en perfekt stekt fisk för en säkert stekt fisk. :)
 
 
Om ni ändå vill ha dillsås till biffarna är det bara att hälla på grädde, mer dill och salt och peppar när biffarna är klara, och kanske reda såsen litegrann.
 
Tack för mig! (och man är inte en sämre människa bara för att man inte får napp.. Peter)

Sellnic, marsvinsskabb och stronghold

Det senaste har mitt marsvin Alice fått fler och större kala fläckar på magen, ryggen och nosen. Hon har dessutom kliat sig mycket mer än vad hon borde, ibland så mycket att hon ramlat och nästan fått kramp. Förra veckan tog vi oss därför till veterinären för diagnos. 
 
På bilden nedan ser man att hon tappat päls på ryggen och på nosen. Själva skinnet ser fint ut, men eftersom pälsen inte växer ut och eftersom hon kliar sig såpass mycket tror jag att något är fel. På magen är hon inte lika kal, men pälsen är ändå för tunn för att de ska vara friskt. Dessutom har hon gått ned i vikt det senaste året, även om dagens vägning visade plus sedan en vecka bakåt.
 
Besöket hos veterinären sade inte jättemycket. Hon hittade varken svamp eller ohyra i pälsen och Alice är ju pigg och glad samt äter som en häst i övrigt. Allt detta gjorde att veterinären misstänkte hypertyreos, alltså överaktiv sköldkörtel. Det kan göra att ämnesomsättningen går upp så att man tappar vikt trots att man äter mer och att pälsen faller av. Senare i veckan ska vi därför in på blodprov med henne för att kontrollera detta. Eftersom det inte är vanligt med blodprov på marsvin så var veterinären tvungen att kolla upp hur man gör först. 
 
Utöver blodprovet ska vi behandla alla tre marsvin mot sellnic, alltså marsvinsskabb. Jag har pratat med flera uppfödare och marsvinsnördar och alla, inklusive veterinären, säger att man ibland inte hittar några skabbdjur trots att de finns där. Ibland är det bara ett fåtal djur som påverkar hela marsvinet och dessa få är inte lätta att hitta.
 
För att behandla sellnic används Stronghold. Då får de en viss vätska i nacken som ska sprida sig på kroppen och utrota kvalstren. Eftersom mina marsvin väldigt ofta sitter och slickar på varandra och Stronghold inte är nyttigt att få i munnen sitter de nu behandlade i var sin bur och undrar vad som sker. Imorgon ska de få flytta ihop igen och så hoppas vi alla på att Alices kliande ska vara över. 
 
Att endast Alice har drabbats av kli och tappad päls låter kanske konstigt, men det beror på att sellniken kan vara latent, alltså dold. Inte förrän marsvinen blir försvagade eller stressade kommer symptomen då framträda, vilket innebär att de andra marsvinen troligen skulle drabbas senare. Dessutom skulle de smitta tillbaka på Alice så fort medicinen försvunnit.
 
Jag tror att Alice kan ha både sellnik och hypertyreos. I så fall kan hypertyreosen ha gjort att hon tappat i vikt, blivit försvagad och att sellniken därför tagit över. Dock kan det också vara så att hon tappat i vikt på grund av sellniken. Vi får se helt enkelt. Nu är det i alla fall skönt att veta att det finns åtgärder. 
 
Vi alla håller tummarna för mitt lilla charmtroll! 😍

Midsommarhelgen i bilder

Under midsommarhelgen har jag varit iväg i sommarstugan tillsammans med familjen. Marsvinen fick inte följa med eftersom det var för kallt för dem att vara ute, som vanligt på midsommar alltså. 
 
I stugan åkte vi vattenskidor, fiskade, promenerade, spelade spel och plockade färska grönsaker till maten. Det hela var mycket trevligt. 
 
Blommande timjan - vacker och god :)
 
Jag skördade mitt livs största rädisa. Mums! Eftersom många frön 
inte grott fick denna  stor plats att breda ut sig.
 
Detta är morötterna jag hittade när vi kom hit första gången efter vintern. De satt alldeles för tätt och gallring blev ett måste.
 
På promenaden såg vi många fina blommor. Dessutom fanns många pollinerare, djur jag fått upp ögonen för det senaste året. Utan dem hade vi behövt pollinera alla naturens växter själva, och många arter skulle säkerligen dö ut.
 
Det här är inte någon av mina plantor utan en som växte vilt. Den verkade inte må dåligt över att ha fått så mycket hyresgäster. Faktum är att vissa växter till och med mår bra av att djur lever på dem. Djuren kan till exempel ge växte näring i form av avföring medan växten utsöndrar socker till djuret. 
 
 
Här fixar jag iordning ärtplantorna. När jag satte dem blandade jag massor av sorter och tryckte ned i jorden. Vissa av dem verkar ha varit av en högre sort eftersom några plantor nu sträcker sig över stödet i jakt på något nytt att slingra sig längs. 
 
Tack för mig!
 

Ösregn och uppbindning av rangliga plantor

Som jag skrev i tidigare inlägg har vädret slått om här, precis som det verkar ha gjort i övriga Sverige. Det innebar två saker för mig.
1. Fiberduken blåstes av.
Den var dessutom onödig att försöka sätta tillbaka eftersom kålen växt sig alltför stor. Kålfjärilar och kålflugor skulle hitta dit ändå, och å andra sidan har de inte hunnit dit än.
2. Kålen både tackade och neg för regnet. Kålen låg nästan ned mot jorden när jag tittade till dem idag. Detta tror jag beror på att jag planterat ut dem alldeles för lång upp i jorden. Nästa år ska jag antingen så dem direkt ute i jorden så att de blir stabila från början, eller så ska jag sätta plantorna mycket djupare när jag planterar ut dem.  
 
Det ser tungt ut för broccolinlpantan i mitten på bilden.
 
Flower Sproutsen har växt sig riktigt stora nu. Dock producerar de ännu inga sprouts. Jag väntar ivrigt och käkar svartkål så länge!
 
Här i huset är det inte jag som odlar jordgubbar och smultron, däremot har jag inget emot att smaka på dem... :)
 
Jag flyttade iväg en av broccoliplantorna eftersom det blivit alltför trångt. Egentligen är det trångt typ överallt, att jag aldrig lär mig!

Ny vägg-/byrådekoration

Från en otroligt varm och solig tid till regn och 12 grader. Vad hände? Midsommar hände. :P
 
Jag tycker det är mysigt med regn och går gärna ut i det. Igår kväll var jag och pappa ensamma på stan i våra genomblöt regnjackor. Det var väldigt trevligt och vi förstod inte varför alla satt inne (förrän vi förstod att klockan var 21.30). Hur som helst blev vi helt genomblöta och det är det ju inte helt smidigt att vara. I några dagars följd har det därför blivit lite inomhustid och omstyling i mitt rum.
 
Till vänster ser ni hur det såg ut innan. Förutom att jag tröttnat på det så var det helt okej. Jag hade också köpt tavelramar på IKEA för att få upp lite mer på väggarna och efter att ha stått lutade mot väggen i 2 månader så var det äntligen dags. 
 
I en av mina byrålådor låg också två tavellister, men de fick bli hyllor istället. 
 
Sammanfattningsvis har jag nu mer yta att vara på. Jag använder nämligen byrån som skrivbord och ibland har det varit svårt att få plats med både matematikbok och räknehäfte, till exempel. 
 
 
 
De fina tavlorna har min mamma målat för många år sedan. :) Tur att nån kan måla åt mig när jag inte kan...
 
Till min hjälp hade jag Mysan. 😘