Allt på grund av ett mjölkpaket

Ni vet de där dagarna när man vaknar och vet att det inte finns något alls man måste göra, men sen slutar det med att man egentligen skulle ha gått och lagt sig för 1 timme sedan, men istället skriver man ett blogginlägg. Okej, nej kanske inte, men så är det i alla fall för mig idag. 

Jag hade egentligen inget alls på schemat, men sen hittade jag ett 1,5-liters mjölkpaket som gick ut för 4 dagar sedan, oöppnat, i vårt kylskåp(!). Vem har ens köpt det? Vi förbrukar ungefär 1 dl mjölk i veckan så det kändes orimligt att den stod där. 

Hur som helst tänkte jag att den skulle förbrukas på något sätt. Inget matsvinn här inte! Då tog jag mig en promenad till Coop, 3 km bort och 3 km hem, bara för att köpa 3 paket jäst. Bra tidsfördriv. Samtidigt lyssnade jag på Harry Potter. 

Väl hemma bakade jag både bröd (med bland annat fiberhavregryn, linfrön, havrekross, och mjölk såklart) och kanel- och kardemummabullar. Jag testade dessutom att göra hälften av bullarna i långpanna, eftersom det skulle bevara saftigheten bättre. 
 



Vanliga bullar är så otroligt mycket snyggare, men långpannebullarna blev faktiskt godare. Allt har sin charm. 😋

Medan degarna jäste i omgångar gick jag ut i det fina vädret och tog ordning på de spretiga plantorna i växthuset. 

Tänk vad fint om man slapp ha ett växthus över sina vackra plantor. ☺️

Att ett enda gurkfrö kan bilda en sån här stor härva. Wow typ. Gynnsam sommar verkligen (eller var det marsvinsträcket i botten som gjorde susen?). 


Mina kära flower sprout har verkligen växt bra, men det är något som fattas. Inte förrän nu har dessa små små sprouts bildats. Kan det helt enkelt vara så att tålamodet är det som fattas? 

Paprikaplantan som jag köpte på torget i maj var tjockare än en gammal femma var rund. Som ett litet träd. 

Den hade en enorm rot den där paprikaplantan. 🙆‍♀️

Sista störpurpurbönorna. Nu åkte den torra sönderkylda plantan ned under jorden. Jag grävde ned den alltså. Jag hoppas den hinner tillföra sin näring till jorden innan nästa år. Kompostera, kompostera! 💞

Jag fick höra att man bör bädda ned sina plantor över vintern. Vad täcker man då över med, tänkte jag först. Inga problem, tänkte jag sen. Jag tog helt enkelt marsvinens nedtrampade halm och hö (som de vägrar äta, trots höbristen) och lade det runt plantorna. Det blir både näringstillförsel och värme. Jag får erkänna att det luktade lite stall där efter ett tag. Tur att maten ska tillagas. 

Även kålen fick bäddas ned så långt materialet räckte. 

Hälsningar från mig i Kållandet. (Jag måste verkligen lyckas bättre med grönkålen nästa år.. Den är så liten.)







Kålfjärilsattack!

Hittills i år har jag inte sett alt många ägg från kålfjärilar. Å andra sidan kryllar det av fjärilar som är mycket nyfikna på mina plantor. Hemma har jag bara mosat 4 kolonier med kålfjärilsägg totalt och inte en enda larv har jag sett.
 
Sommarstugans kålplantor är dock svårare att hålla rena eftersom jag inte är där varje dag. När jag senast var där hade därför ett stort antal ägg kläckts och det kryllade av små larver. Dessa är verkligen mycket vidrigare och glupskare än kålmalslarverna. Nästa år kommer jag garanterat täcka över plantorna mycket nogrannare än i år, speciellt i sommarstugan där jag inte kan sitta 1 timme varje kväll och vända blad.
🤢
 
På återseende! // Julia

Varför jag odlar vad jag odlar, och vart tar blasten vägen?

En tanke slog mig idag. Det är nog många som inte vet hur det egentligen ser ut när grönsaker blir till. För bara ett år sedan visste jag nog inte själv hur en broccoli blev till, och jag visste garanterat inte att broccolin vi köper i affären bara är en liten del av hela plantan. Sedan jag själv började odla broccoli har jag förstått att själva broccolibuketten bara är en smaskig bonus. Det är lite som vaniljkrämen i wienerbrödet. Den är väldigt mycket godare än resten, men finns inte lika mycket av. 
 
 
Jag undrar vart all denna nyttiga, ätbara och goda blast tar vägen från odlingen till butiken. Kan det vara så att kunderna inte vill köpa blasten "för det är väl inget man äter?", eller är problemet att försäljarna tror att kunderna inte vill ha det? Det blir som en ond spiral. Kunderna tror inte att blasten är ätbar och köper den därför inte. Samtidigt tror butiken att kunderna inte vill ha blasten, och därför säljer de den inte. 
 
Om jag hade hittat broccoliblast i butiken hade det garanterat köpts och slunkit ned i en gryta eller blivit stuvat. Annars vet jag 3 marsvin här hemma som blivit väldigt glada för den blast som blir över när vi äter det (faktiskt) mindre nyttiga broccoliträdet. 
 
På tal om nyttigt förresten... Gurka är inte så nyttigt ur min synvinkel, men det är ju inte heller onyttigt. Dessutom är det väldigt gott. Vi odlare måste ju odla oss någon sorts godis ändå. Jag odlar mina gurkor, mamma snöar in på hallon av tidigt eller sen och god eller vacker sort och pappa går till ica och köper bananer.
 
 
Paprikorna jag satte själv i år har inte kommit så långt ännu. En enda av plantorna har äntligen fått sina första blommor, vilka inte har slagit ut än. Som tur var hittade jag ju en planta på torget  och fick en av mamma (som jag skrev om här). Dessa två har fullständigt tagit över i växthuset nu och när jag räknade fick jag det till totalt 29 paprikor. 😃
Den där skylten där det står "gul paprika F1" är kvar från när min egna planta stog där. Den plantan sitter dock i en egen kruka numera och står längs tegelväggen på altanen. Där får den väldigt mycket värme i dessa varma tider, till och med så mycket att bladen skumpnat och gått av. Tegelväggen blir riktigt varm när solen lyser på den. 
 
Och ifall du undrar var jag sitter när jag skriver de här blogginläggen så varierar det väldigt mycket. Ibland ligger jag i gräset bredvid marsvinen som betar (som i det här inlägget), ibland sitter jag i soffan klockan 00.14 när hjärnan sprudlar av skrivglädje, ibland sitter jag på altanen, ibland i min säng och idag sitter jag på trappan.
 
Det är bra att ha skugga på datorn, men samtidigt vill jag vara lite i solen.

Kålmalsangrepp

Jag har fått ohyra på mina kålplantor...
 
 
 
Skämt åsido, för marsvinen är det minsta problemet. Som du ser på bilden här nedan har bladet blivit uppätet av något, och jag tror jag vet vad det är. 
 
 
Det finns tre, för mig, kända ohyror som brukar angripa kål: kålmal, kålfluga och kålfjäril. Det jag tror angripit mina blad är kålmal.
 
Fakta om kålmal
 
Kålmalen lägger bara ägg på korsblommiga växter, såsom kål och raps. Jag har även märkt att vissa plantor blir mer eller minde angripna av malen. Svartkålen blir till exempel mycket mer angripen än flower sprouten, och den enda skillnaden jag kan tänka mig är dess färg. Kanske föredrar kålmalen mörkare plantor?
 
 
 
Ofta rekommenderas täckning med fiberduk för att skydda plantorna mot diverse flygfä. Det tror jag dock kan skapa falska förhoppningar, även om det också skulle vara effektivt. Eftersom fiberduken jag hade över kålen i början på sommaren har blivit för liten så är jag nu tvungen att varje dag titta igenom plantorna efter eventuella ägg och larver. Det blir en hel del vridande och vändande på varje blad, men det är helt klart värt det eftersom de larver som riskerar att kläckas är otroligt glupska. En dag när jag satt där gick grannen förbi. Jag var tvungen att ställa mig upp och berätta om vad jag egentligen håller på med.. De borde ju undra varför jag sitter på huk i kållandet. 😁 Hehe.
 
I södra Sverige hinner två generationer kålmal födas, en i maj-juni och en i augusti-september. Just nu märker jag att det håller på att minska med angrepp, antagligen för att deras första äggläggarperiod håller på att ta slut. Äggläggningen sker i skymmningen eftersom kålmalen inte gillar ljus, därför kan det vara svårt att förstå vem tusan det är som läggar alla dessa ägg?!
 
När äggen kläckts kryper larverna till en början runt i bladet. När de växt till sig kryper de sedan på bladets undersida och vi ser allt större håligheter i bladet. Ibland ser man också den genomskinliga hinna som uppstår då larverna lämnar en del av bladet då de äter. 
 
Som du ser är larverna små, gröna och avlånga, och tycker om svartkål. 
 
När leverna nått puppstadiet, vilket de gör efter 3-4 veckor, gör de inte längre någon skada, men jag kommer ändå plocka bort dessa eftersom de på längre sikt kommer lägga ägg på mina plantor.
 
Kålmalen överlever oftast inte en svensk vinter. Alltså kommer allihop söderifrån, antingen med vinden eller med  kål som fraktas till Sverige. Detta har jag faktiskt märkt av. I sommarstugan, som ligger 6 mil mer norrut än jag bor, var angreppen på kålen betydligt mindre. Jag plockade bort lika många ägg där på 1 vecka som jag gjorde på 1 dag här hemma, ungefär.
 
Vad ska jag då göra med all denna kål?
 
Jo, kåldolmar till exempel. Jag gjorde precis så som man burkar göra vanliga kåldolmar, men istället tog jag svartkål och broccoliblast. 
 
Medan maten var i ugnen fick jag tid att läsa en bra bok och dricka lite te (innan maten?!). 
 
Till kåldolmarna serverade jag vitkålsmos och egenodlad gurka. Jag måste säga att svartkåldolmar är mycket (MYCKET) godare än vitkåldolmar. Svartkålen är mycket tunnare och blir inte lika söt som vitkålen. Dessutom ser den mycket bättre ut. 
 
Jag har förresten märkt att larverna väldigt ofta faller av plantan och blir hängande i en tråd. Först trodde jag att de ofta fastnade i spndelnät, men sedan läste jag att larverna spinner en tråd och släpper sig själva mot marken då de känner sig hotade. Jag är ett hot mot dem och de är ett hot mot mig. 😏 
 
Kål, kål, kål, hej!
 

Midsommarhelgen i bilder

Under midsommarhelgen har jag varit iväg i sommarstugan tillsammans med familjen. Marsvinen fick inte följa med eftersom det var för kallt för dem att vara ute, som vanligt på midsommar alltså. 
 
I stugan åkte vi vattenskidor, fiskade, promenerade, spelade spel och plockade färska grönsaker till maten. Det hela var mycket trevligt. 
 
Blommande timjan - vacker och god :)
 
Jag skördade mitt livs största rädisa. Mums! Eftersom många frön 
inte grott fick denna  stor plats att breda ut sig.
 
Detta är morötterna jag hittade när vi kom hit första gången efter vintern. De satt alldeles för tätt och gallring blev ett måste.
 
På promenaden såg vi många fina blommor. Dessutom fanns många pollinerare, djur jag fått upp ögonen för det senaste året. Utan dem hade vi behövt pollinera alla naturens växter själva, och många arter skulle säkerligen dö ut.
 
Det här är inte någon av mina plantor utan en som växte vilt. Den verkade inte må dåligt över att ha fått så mycket hyresgäster. Faktum är att vissa växter till och med mår bra av att djur lever på dem. Djuren kan till exempel ge växte näring i form av avföring medan växten utsöndrar socker till djuret. 
 
 
Här fixar jag iordning ärtplantorna. När jag satte dem blandade jag massor av sorter och tryckte ned i jorden. Vissa av dem verkar ha varit av en högre sort eftersom några plantor nu sträcker sig över stödet i jakt på något nytt att slingra sig längs. 
 
Tack för mig!