Gäddan var full med ben

I helgen var vi, som jag skrev tidigare, i sommarstugan. Något jag däremot inte skrev var huruvida vi fick någon fångst eller inte när vi fiskade, så det skrytet kommer nu. 

 

Det var jag och två personer till i båten. Jag nämner inga namn eftersom dessa två kanske inte är fullt så stolta efter denna lilla tripp... :)

 

Tillsammans gav vi oss av längs vassen. Vi hade ett spö var och det dröjde inte länge innan jag fick min första fisk: en abborre, till min förvåning. Faktiskt är det bara andra gången i mitt liv jag får upp en abborre på kast, annars brukar jag bara få gäddor.

 

 

 

Redan här började mina anonyma medtrafikanter att se lite avundsjuka ut. Inte skulle väl lilla jag få vinna matchen så lätt? Den ena av medpassagerarna rodde snabbt och bestämt vidare till ett nytt ställe vid vassen. Vi alla fortsatte kasta medan vinden drev oss längre bort längs vassen. När vi kommit så långt vi kunde, och ingen fått napp, vände vi sakta hemåt. Den tidigare så bestämda roddaren var här lite besviken, och den känslan skulle inte få chansen att klinga av i första taget. En liten stund senare skulle nämligen jag dra upp en "lagom tjock gädda i sina bästa år".

 

Efter denna lilla tripp tog den numera bedrövat besvikna roddaren oss hemåt igen, samtidigt som jag satt med en fot på var fisk för att förhindra några våghalsiga dödsryck ur båten. 

 

Nu tror ni kanske att jag är en såndär fiskare som fiskar bara för att hänga dess huvud på väggen, men då har ni fel. Jag fiskar nämligen för att jag gillar att äta fisk, med andra ord kommer fisken till nytta. Helt ärligt tycker jag det är helt fel att ens fiska om man ändå bara ska slänga i fisken (skadad) i vattnet igen.

 

Aborren ligger numera i frysen här hemma, i väntan på vintern. Abborre innehåller nämligen mycket d-vitamin och min plan är att frysa in en liten smaskig buffert inför vintern med både god och d-vitaminrik fisk. Mums! Gäddan valde jag däremot att tillaga direkt. Eftersom det är många ben i en gädda valde jag dessutom att mixa hela filéerna med ben och allt för att göra biffar. Det smakade ungefär som fiskbullar i dillsås (fast utan sås då) och var således mycket gott med lite potäter och egenodlade morötter till. Här kommer receptet:

 

Gäddbiffar utan dillsås (det här receptet är förresten perfekt att göra efter midsommar när man som vanligt har både dill, gräddfil och potäter till övers.)

460 g gäddafilé

130 g gräddfil

0,5 tsk svartpeppar

1 tsk salt

20 g färsk dill

1-2 g färsk gräslök

1 g färsk persilja

 

Blanda ihop alla ingredienser till biffarna (ja, benen kan sitta kvar i filéerna) i en mixerskål/matberedare. Mixa alltihop ordentligt så att benen krossas och blir som ett pulver av nyttigt kalcium som bara gör gott för kroppen utan att smaka någonting. (Om ni blir rädda här kan jag påminna er om att även sill innehåller ben, och det har ni väl ätit ändå? Kanske inte, men då beror det nog mer på smaken än på benen, väl?). När du har en trevlig gröt av fisk och kryddor gör du små biffar och steker i en fantastiskt bra gammal stekpanna av gjutjärn (tycker jag i alla fall). Stek tills innertemperaturen är minst 52 grader, gärna lite till om du fångat fisken själv, tycker jag i alla fall. Ibland får man offra en perfekt stekt fisk för en säkert stekt fisk. :)

 

 

Tack för mig! (och man är inte en sämre människa bara för att man inte får napp.. Peter)